We still got hope

Såhär är det att vara maskrosbarn:

Din bror kommer hem vid tolv, hemskickad av Lena O /bästa lena o/ Går upp, ser dig omkring. Nej det finns ingen jävla mening med att städa. Allting handlar om väntan. Väntan på att hon ska komma hem, väntan på att det ska bli imorgon, väntan på att jävla fiskgratäng från coop ska bli klar. Väntan på att någon ska höra av sig.
Det ser ut som fan här dessutom. Ligger grejer överallt, luktar gammal äcklig frukt. Vad är det här för galenskap. Suckar djupt och känner hur tårarna förbereders sig bakom ögonen, halsen klumpar sig och du inser att du inte är lika mycket jävla värd som nån annan.

Maskrosbarn överlever allt. Rakt upp genom asfalt. Det handlar bara om en sak. We still got hope.