I det stora hela är det trots allt detajlerna som räknas

Jag bestämde mig för att ta den svåra vägen igår. Den långa vägen ner.
Till en holk, fylld med minnen. En kruka och inristade namn på dörren lämnade massa
minnen till mig.
Ett smultron fanns det, och jag minns vad jag sa då
Men det är ju smultronblommor, eller aa en blomma. Blomman är dålig på att blomma. Blir nog aldrig nånting
Men igår smakade smultronet precis som den natten
Sötma. Å vad jag minns,
Anledningen till att jag tog den svåra vägen var just sötma från den natten
och trots att det var en detalj så har det fastnat i mig
Men det är inte meningen att man alltid ska lösa pusslet. Så med den vetskapen gick jag hem.

Tror inte det blir sthlm trots allt. Vet inte om jag vågar.
Men det gör ingenting. För igår åt jag upp sötman från den natten,
och varje smultron på varje strå kommer påminna mig
om smaken.
Trots att det var då och nu är nu.