Tyst erkännande eller så

Två månader senare eller vadå? Här ska jag skriva ut vad jag känner, en massa känner jag. Så snurrar allting väldigt mycket just nu. Lite kär har jag blivit. Lite ont ha rjag haft. Triangeldramor och syskonkärlek och sex och svek och ambulanser och berusningar och resor och nära och lycka och tankar och oj, oj oj. Jag är en bättre människa nu än för två månader sedan. Trots att jag gjort dumma grejer, det är ju inte det djup och intelligens handlar om. Det handlar om att lära sig, klara sig och förstå bättre efter händelser. Känns jobbigt att behöva säga farväl till så många människor, glida ifrån eller bara sagt rätt ut "Du är idioti" Men med tanke på att T har gått igenom en snurrig egoistisk period och börjat inse vilka som måste rensas ut, jag vill också få käna mig rättvist behandlad, få min sida av saken hörd. Jag är inte på det sättet att jag gör saker för att såra.