Okey. Sista dagen på sommaren är INTE slut än. Trots det konstaterandet ska jag nu för femtielfte gången förklara hur sjuk min sommar har varit. Hur galen den har varit. Så många minnen, och trots att den har varit jäkligt jobbig (nog den värsta hitills) så har hoppet hållt sig vid ytan och självklart är det alla små rara tillfällen jag kommer minnas. Om en tid ska jag nog försöka se vad jag egentligen har kommit fram till under sommaren, hur mycket smartare jag blivit.
Tacka gud för att jag i lördes upplevde världens finaste promenad. å tack för att idag är en hejdå-dag trots allt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar