Första skoldagen.
Jag förstår inte hur allting kan återgå till exakt som det var innan lovet.
Plötsligt är sommaren bara en lång jävla dröm. Trist.
Jag fattar inte hur jag kan fastna så i min tankegång som jag gjort senaste dygnen.
Vågar inte prata om det, vågar inte.
Walkis med mitt solsken, åh vad jag vill. Du måste tycka jag är världens jobbigaste.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar