Ibland önskar jag att läsarna var fler på min bloggis.
Ibland önskar jag att jag inte hade någr aläsare alls.
Jag längtar så mycket hela tiden.
Och romantiserar ögonblicken efteråt.
Skönt
att liksom ha en overklig bild av verkliga stunder
så som grillkväll i en stuga vid rigeleje
eller smärtan efter fredsmärke som inristats
eller en sommar av ren ungdom
eller en ren och skär kärlek till en pojk
eller en bild av en människa som egentligen är kork
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar